Nu är det riktigt juligt i vår lägenhet. Igår fick vi tillskott i form av ett datumljus som jag köpte på Skansens julmarknad och så bakade vi ett jättefint pepparkakshus.

Nu ska jag, Cecilie, Nicklas och Johan till Skansen. Jag har aldrig varit där vilket är lite konstigt då jag har bott ett stenkast därifrån i två år. Jag är väldigt förväntansfull, det ska bli jättekul att kolla på alla djuren och gå på deras julmarknad som jag har hört ska vara jättemysig. Sen tänkte vi gå hem här igen och baka ett pepparkakshus. Bästa söndagen, bästa helgen! Dagen till ära har jag på mig en grön tröja från H&M och rött läppstift från YSL. Jag vill se ut som en julgran!

Alltså jag har träningsvärk i rumpa, armar och ben idag. Det var mycket jobbigare att fäktas än vad jag trodde och mycket roligare! Det gick riktigt bra för mig också, av de första fyra matcherna vann jag tre och alla var mot killar. Tränaren tyckte jag var ganska rolig för när jag skulle döma matcher och stod bredvid var jag jätterädd att bli träffad av värjorna men när jag tävlade var jag fearless. Kunde jag inte komma åt upptill så tog jag sikte där motståndaren inte höll garden uppe och roligt nog kom jag åt flest gånger mellan benen på killarna, haha. Man skulle ju tro att de borde skydda de heliga delarna med livet. När det var dags att tävla om finalplatserna åkte jag dessvärre ut men gud vad roligt det var! Jag kollade upp priserna på Djurgårdens Fäktningsklubbs hemsida (jag är riktigt sugen på att börja) och som student betalar man ynka 1500 kr per termin och då kan man låna all utrustning där. Så vad tycker ni? Ska Linnsan börja fäkta?

Känns det inte konstigt att flytta i hop med en kille ? Tänk om det uppstår känslor från något håll och det inte besvaras ? Eller om ni börjar dejta andra? Jag hade i alla fall tyckt det var jobbigt att vara tillsammans med en kille som bodde i hop med en tjej särskilt om hon såg ut som dig ta det som en komplimang. Jag tror även dom killarna du kommer börja dejta kommer tänka som jag. Eller johan kanske är gay ?

Haha, nej Johan är absolut inte gay! Men vi har varit väldigt nära kompisar i snart två år nu och är rätt säkra på var vi har varandra. Jag har haft pojkvän och Johan har dejtat under tiden vi har känt varandra och vi pratar väldigt öppet om våra relationer till andra så det kommer absolut inte bli några problem.

Varför gjorde ni slut?

Jag vill faktiskt inte gå in på detaljer just nu och vet inte om jag någonsin kommer gå in på exakt vad som hände. Men ibland tror jag att ett förhållande och kärlek kan rinna ut i sanden utav många olika orsaker, och framförallt om dessa orsaker kombineras, så var det i alla fall i mitt fall.

hej! vad skönt att du mår bra. jag tänkte på hur det känns när du ser honom ute eller hör något om honom. är ni vänner eller kommer ni bli längre fram? känns det inte konstigt att höra om honom och nya tjejer liksom? kram på dg

Jag har faktiskt redan sett honom bli lite smått "uppraggad" eller stött på men det tyckte jag mest var kul. Han är en snygg, härlig och underbar kille så det vet jag att jag kommer få vänja mig vid. Jag är rätt van vid att bli vän med mina ex och det brukar inte röra mig det minsta i ryggen när de träffar någon ny. Jag blir bara glad och hoppas att vi alla kan vara vänner!

Hej Linn, jag började läsa din blogg samma sommar ni blev tillsammans! Lusläste den under tiden du och Anna hade en liten dispyt över bloggarna: Och eftersom jag läste hennes blogg innan så tog det ett tag att se er två som ett par, haha! Så fånigt eftersom jag inte känner vare sig dig eller Anna men fått en bild av J i hennes blogg. Ni tycks att ha haft en väldigt fin relation men det verkar som om beslutet kom från dig och att du känner lättnad övet det. När det känns så brukar väl det beslutet hålla i sig. Men sedan måste det kännas bra om han nu känner sig ok med det? Hur tacklar du det isf att försöka vara "snäll" men samtidigt inte inge hopp? Svårt det där.. Du verkar vara en toppentjej och kommer nog ha en riktigt rolig singeltid! Nu bor jag i Göteborg men går ut ibland i Sthlm med vänner, lovar att komma fram och säga hej om jag ser dig ute!

Tack för din kommentar, vad kul att du har följt bloggen så länge, det gör mig glad! Just nu umgås vi inte men jag längtar tills vi kan göra det. Jag hoppas att den tiden kommer och han vet att jag är redo så fort han är det! Jag kommer alltid älska honom och jag hoppas att kärleken vi har delat kan gå över till vänskapskärlek!

"Betydde han inte mer än så", undrar man när du beskriver tiden efter

Han var mitt allt, den första killen jag någonsin har velat vara riktigt seriös med, som jag ville bo ihop med, jag kunde se oss gifta oss, få barn ihop och leva lyckliga tillsammans länge. Men allting blir inte alltid som man har tänkt sig och det gör fortfarande lite ont när jag tänker på hur fruktansvärt mycket han betydde för mig. Ibland kan jag bli rädd när jag tänker på hur mina känslor helt plötsligt svalnade och försvann och jag har aldrig önskat så mycket som vid det här uppbrottet att jag var mer kapabel till att känna, vara ledsen och tillåta mig själv att vara mer svag.

Även om du är nöjd med ditt beslut, kan du någonsin sakna allt runt omkring förhållandet? Sambolivet, lägenheten osv? Jag ska flytta ifrån min kille snart (pga jobb, inte för att det är slut) och jag kommer verkligen sakna vår vardag ihop

Just nu saknar jag det inte alls. Jag tror att jag har lagt över den biten och tryggheten på mina vänner. Vi har så mysigt nu runt jul tillsammans och jag trodde att julen skulle bli jättetuff. Jag älskade att vara sambo men tror det handlar mest om att jag älskar att bo ihop med någon över huvud taget. Det var hans lägenhet och den kommer jag inte sakna mer än att det var mitt hem mina första år här i Stockholm. Däremot uppskattar jag all den kärlek vi hade för varandra och att jag faktiskt var nykär i honom i flera år. Jag vet aldrig om jag kommer hitta någon som kompletterar mig så bra någonsin igen.

ta inte de här "fel" men sen du vart singel så har din stil blivit coolare. du känns mer alternativ och experimentar med olika lookar och uttrycker dig mer "djupt". jag gillar det skarpt, hoppas du inte varit allt för ledsen på sistone. vad tycker du själv? kram

Ja, alltså jag tror det är en kombination! När jag har pojkvän gillar jag att klä mig för honom till viss del. Det i kombination med att jag blir mer och mer inspirerad av dagens mode och att uttrycka min personlighet med kläder har gjort att jag har ändrat stil rätt mycket efter vårt uppbrott då jag inte längre har någon att klä mig för.

Okej, det är en sak jag gärna skulle vilja få stöd eller tanke på utan nån. Vem som helst. Okej.. Allt må låta skit tönigt och och en äkta mesig tonårs crach. Men hoppas du förstår att de är mer än så.. (sen kan jag i övrigt säga att jag som person egentligen HATAR äktenskap/förhållande what ever). Denna killen och jag gick i samma klass ifrån 3-9. Så vi hade känt varandra o varit kompisar länge. Han kände verkligen mina bra och dåliga sidor. I 9an började han få känslor för mig, på vintern sa han att han älskade mig.. och senare vågade jag visa desamma mot honom. Men de hände en grej (nej inte att någon varit otrogen skulle flytta what ever). Men när sommarlovet kom och vi sen inte skulle gå i samma klass så hade jag ett val. Att vi skulle vara tillsammans eller inte. Jag säger till han att de inte kommer funka och att de inte skulle gå. Och de viste han om sen tidigare. Då jag diskuterat de med honom tidigare. Men vi splittrades. Och jag förlorade en kille jag älskade och även en nära vän, även fast han kände desamma. Det har nu gått 2½ år och vi ska ta studenten i sommar.. och vi går tyvärr på samma gymnasie skola och vi ser varandra ett par gånger.. oftast säger vi inte hej, då jag verkligen krossade hans hjärta. Men ibland försöker vi hälsa, men ja.. Jag har inte haft någon kille sen han, bara små flört så där men inget så. Tror desamma gäller honom, då vi har några samma kompisar. Kan fortfarande sakna honom. Oehört. Känner att jag inte skulle vilja ha honom idag det är inte det, men jag känner inte heller att jag har släppt honom till 100% heller. Då de till och med gått 2½ år nu. Och skulle vara vilja säga förlåt ibland då jag verkligen inte behandlade honom så bra i mellan åt, då han hjälpte mig genom den svårate perioden i mitt liv. Ja, han hjälpte mig överleva livet. Så det är tack vare bland annat honom som gör att jag lever idag. Skulle allra mest bara vilja krama om honom och säga förlåt, att han verkligen bara är bäst. Men ibland.. saknar ja våra gamla kyssar. Blööö, kom verkligen en evighets histora nu. Men kanske någon har något gott ord att dela med sig av. I vilket fall Linn, tack för en super blogg!

Jag förstår att det var ett jobbigt beslut men jag tycker inte att man ska ångra någonting. För hans skull ska du nog låta honom vara så länge du inte är säker på att du vill ha honom till 100 procent. Det kommer kännas bättre när du träffat någon ny ska du se. Lycka till oavsett vad du väljer att göra. Kram!

Idag på fäktningen hade jag mitt nya under-set från Pinkoholic på mig. Riktigt söta och bekväma var de. Fäktningen var jättekul och det gick faktiskt riktigt bra. Bilder och mer om det kommer senare. Jag är typ sugen på att börja träna fäktning!

Jag har varit vaken sedan halv nio, det känns lite konstigt när det är lördag och i princip alla jag känner ligger och sover. Igår tog jag och min fina Nanna det bara lugnt vilket jag är glad för idag! Klockan ett ska jag och ett gäng på tolv tjejer och killar mötas upp i Ropsten där vi ska på fäktning. Jag är så laddad! Första timmen kommer vi ha en instruktör som visar oss hur vi gör och sista timmen antar jag att vi kommer möta varandra i någon sorts turnering. Jag ska försöka ta många bilder så ni får se!