Hej! Jag går första året på universitetet och är i desperat behov av pluggtips, då jag just nu är inne i en period som jag har massvis att plugga till t.ex. 4 prov nästa vecka. Jag vet inte hur jag ska lösa detta, så jag undrar om du har lite vanliga pluggtips, och tips till när man är jättestressad och har massvis att läsa. Jag vet verkligen inte hur jag kommer att klara av det här! Så ge mig alla dina trick, snällla!!!!!!!

Svar: Jag minns precis hur det var första terminen på universitetet. Det är ett stort hopp mellan gymnasiestudier och univesitetsstudier och man får så mycket mer material som man ska läsa genom och lära sig. Sitter man i sista sekunden så tror jag att man ska fokusera på det som har varit mest aktuellt under föreläsningarna. Extentor brukar finnas på kurshemsidan och de kan vara bra att läsa genom då många frågor brukar komma igen. Men frågan är hur mycket man lär sig av det. Själv brukar jag börja plugga 1-2 veckor innan tentan. Jag brukar gå på alla obligatoriska lektioner men struntar ofta i föreläsningarna eftersom de mestadels bara tar upp vad som står i böckerna. Andra tycker dock att man lär sig massor av att gå på föreläsningarna, jag antar att det är olika från person till person. Egentligen har jag en hel del dåligt att säga om hur universiteten lägger upp olika kurser. Jag vet inte om ni håller med mig men ofta känns det som att lärarna försöker jävlas med en. De kan gå genom ett litet avsnitt på ett par sidor(av ca tusen sidor som man ska läsa) och så brukar de lägga till "Ja, det här kan också komma på tentan även om det tycks vara obetydligt." Fruktansvärt opedagogiskt om ni frågar mig! Det här outtalade kriget som varje termin utövas mellan föreläsare och elever känns så meningslöst.

Det tog mig ett år på universitetet för att lära mig att se förbi lärarnas skrämselmetoder. Det första jag gör när jag börjar läsa en ny kurs nuförtiden är att titta genom en gammal tenta som de har haft på kursen. Då förstår man oftast att det inte är så farligt som många kan få det att låta. Fråga aldrig någon som har gått kursen tidigare om de tyckte att den var svår, i 99 fall av 100 kommer de skrämma upp dig och du kommer bli handlingsförlamad. "Var ska jag börja?", "Vad ska man lära sig?", "Vad kan jag strunta i att läsa?" osv. Däremot är det bra att fråga andra om studietips och vad man borde fokusera på under kursen. Det är ofta inte förrän man går ut från tentasalen, efter man har skrivit tentan, som man får en ordentlig översikt över vad kursen egentligen handlar om. Något jag tror fungerar bra, som jag brukar göra under de perioder då jag inte har fullt upp med annat, är att planera in studietid. Att sitta ca 2 timmar om dagen(t.ex. mellan 8-10) tror jag är en bra idé för att man inte ska tröttna och ändå lära sig en hel del. I början kommer man få kämpa en hel del innan man lär sig vad man ska trycka in och inte. Ni andra läsare kanske har några bra studietips att dela med er av?

Min glada känsla kom tillbaka. Jag älskar när ni är så aktiva i kommentarfältet och jag är så tacksam för att jag har det. Jag fick en fråga häromdagen som löd: hej hej jag har en liten fråga!.... hur känns det för dig när vi bloggläsare lixom " bryr oss om dig " om du är sjuk lr mår dåligt över något lr ja kommer med kritik lr skriver kram o så... tycker du det känns tevligt eller är det obehagligt på nåt sätt ? hade vart kul o veta vad du tycker Jag älskar när ni bryr er och jag följer ju många av era liv också, genom kommentarerna. Många av er kommenterar ofta och de flesta namnen och mailadresserna känner jag igen och kommer ihåg. Det känns underbart att ha ert stöd, så svaret på den frågan är enkel, det känns absolut inte obehagligt! De enda gångerna det kan vara lite läskigt är om någon kollar lite extra mycket på mig ute på stan och så vet jag inte om den människan läser bloggen eller inte. Då känner man sig ganska utblottad och det är mycket roligare om ni säger hej och börjar snacka. Jag tror inte jag inser hur bra ni faktiskt känner mig och hur mycket jag delar med mig av, hade jag gjort det kanske det hade känts lite obehagligt, eller nej, faktiskt inte. Jag är så glad att jag får dela med mig av mitt liv och mina tankar för så många och tack vare er underbara feedback så vet jag att många av er känner likadant. Kram på er!





Lite bilder från igår

Mina vänner förvånas ofta över min syn på kärlek! Jag tar aldrig något för givet och går aldrig in i ett förhållande med illusionen om att det ska hålla för evigt. Sedan jag blev sambo har jag alltid haft alternativa boenden ifall det skulle börja knaka i fogarna. Jag vill ALDRIG, och då menar jag ALDRIG, stanna i ett förhållande för att det är bekvämt. För mig är det jätteviktigt att ha ett eget liv vid sidan av vårt liv. Skulle jag och min kille göra slut så skulle det inte innebära att jag ger upp mitt liv i Stockholm och vissa tycker jag är konstig som överhuvudtaget har övervägt alternativet att vårt förhållande skulle ta slut. Det handlar inte om att man älskar någon mindre eller inte vill ha en framtid tillsammans med någon, det handlar helt enkelt om att vara realistisk. Jag har skilda föräldrar och har sett hur de båda två har gett upp sina liv för deras nya respektive. Det slutar aldrig gott! Att åsidosätta sina barn, vänner eller sina egna mål och drömmar i livet är nog det värsta man kan göra mot sig själv.

Å andra sidan har jag aldrig påstått att jag är någon obotlig romantiker heller. Jag vill att ett förhållande ska vara okomplicerat och man ska inte behöva kämpa som en idiot för att få det att fungera. Jag tycker inte om svartsjuka, bråk om småsaker och man får absolut aldrig börja klandra sin partner. Jag har sett så många tjejer(och killar) som tjatar på sina respektive för att de inte gör eller tänker likadant. Visst ska man mötas på halva vägen i ett förhållande, det är nyckeln till lycka enligt mig. Men man ska aldrig tro att man kan ändra för mycket på en människa. Jag talar av egen erfarenhet när jag säger att i slutändan handlar det bara om dig själv. Hur du uppfattar din partner, vad du tycker om hans/hennes egenskaper och hur du kan bemöta dessa. Den viktigaste ingrediensen i ett förhållande är nog respekt och när den inte finns där längre så är det dags att gå vidare.

Hur kom jag att tänka på det här då? Relationer, kärlek och allt det där? Jag läste ett inlägg i Tess blogg och kände för första gången att någon tänker ungefär likadant som jag när det kommer till kärlek. Vad säger ni läsare, hur ser ni på kärlek och relationer? Är jag helt ute och cyklar?

Utdrag från Tess blogg:

Snälla Linn skulle du kunna lägga upp en bild på hur ditt hår ser ut bakifrån så jag kan ta med de till frisören, vill nämnligen ha samma fina hårfärg som du:) Tack för en bra och inspererande blogg! Kram Hanna

Svar: Klart jag kan, här har du! Maila gärna en bild när du har fixat ditt hår, hade varit kul att se. Kram

hej ! vill bara säga att du är så himla inspirerande, får alltid massa energi av dina inlägg, sen undrar jag vad du gör när du lixom har tid över... såndär dötid då man inte riktigt vet vad man ska göra ? om du ens har det ?

Tack för de fina orden och vilken intressant fråga. Jag har faktiskt tänkt mycket på det sedan mitt "sommarlov" tog fart och sedan jag åkte till Malmö. Måndagarna och tisdagarna här har varit jättejobbiga. Jag har vant mig vid att alltid ha fullt upp och nu de senaste veckorna har jag inte haft det. Jag har försökt fylla mina dagar med utflykter och diverse aktiviteter och det har blivit en del utgångar både i Malmö och Stockholm. Jag har en fruktansvärd överskottsenergi men har samtidigt haft väldigt svårt för att stiga upp på morgonen. Den största boven i dramat tror jag faktiskt är min brist på träning. I morse var jag ute och gick med mamma och tränade styrka och jag mår redan bättre. Men det är helt sjukt att jag en måndag eller tisdagkväll kan tycka att det känns jättekonstigt att bara stanna hemma och ta det lugnt. Jag försöker vänja mig vid det! Alla andra jobbar ju och har fullt upp med sina liv här hemma.

Det bästa jag vet att fylla dötid med är träning, att läsa böcker, hänga med vänner eller pyssla. Det är sällan jag hinner pyssla nuförtiden men jag älskar faktiskt att skapa t.ex. fotoalbum, att måla, rita och allt sådant. I sommar tänkte jag äntligen ta mig tid att göra klart mitt Asienalbum som jag började med för fyra år sedan, haha! Jag har även en spanskkurs i min ipod som jag tänkte ligga och lyssna på i solen för att förbättra min spanska lite. Jag förstår ju en hel del men har inte tagit steget till att börja prata ännu och det är ju faktiskt så man lär sig ett språk. Så kära läsare, vad gör ni när ni har tid över på sommaren? Jag tar gärna emot tips!


En bild från min Asienresa 2007

Tack för pratstunden underbara läsare, vi hörs i morgon bitti!
Jag är helt slut efter en lång dag och har nu tagit plats i soffan. Jag undrar om ni kanske vill göra mig lite sällskap och chatta en stund? Skriv till mig i kommentarsfältet under det här inlägget så svarar jag direkt. Så, vad ska vi snacka om?

Varför visar du inte i din blogg när du mår mindre bra eller när det går mindre bra för dig? Det är inte verklighetstroget när du bara försöker lyfta fram hur bra du har det jämnt. Såklart behöver man inte dela med sig detaljer, men glöm inte att visa att ingen är perfekt...

Hej! Först och främst, tack för kritiken! Jag gillar att höra vad ni tycker och tänker, både när det är positivt och negativt. Faktum är att jag sällan mår dåligt, händer det något tråkigt i mitt liv så hinner jag ofta lägga det bakom mig innan jag ens får en tanke på att berätta om det här i bloggen. Men jag ska helt klart bli bättre på att dela med mig till er, jag älskar stödet jag får från er underbara läsare när jag är nere och när jag känner mig ensam finns ni alltid där. Det är guld värt! Ofta måste man dock ta hänsyn till andra. Har jag bråkat med en vän, pojkvän eller familjemedlem så väljer jag nästan alltid att inte skriva om det i bloggen av ren respekt för den andra. Det är ju också upp till var och en om man bloggar, vissa delar med sig och andra inte. Själv tänker jag mycket på framtiden, jag skyddar ju mig själv lite också när jag inte delar med mig av mina innersta tankar och känslor. Ibland kan det vara läskigt att det finns så många där ute som vet så mycket om mig och jag vet inte ens hur ni ser ut om jag skulle stöta på någon av er ute på gatan. Men som sagt, tack för kritiken och jag ska verkligen tänka på det. Jag hoppas att ni alla förstår att alla mår dåligt ibland även vi bloggare som vill ha positiva och peppande bloggar. Men jag antar att jag kanske även kan peppa er genom era jobbiga perioder genom att berätta för er om mina? Eller?