Jag fick en riktigt härlig och väldigt ärlig kommentar angående ett inlägg jag skrev för ett tag sedan. Sådant här uppskattas verkligen och jag vill alltid höra vad ni tycker och tänker! Jag måste dessutom erkänna att jag kan känna precis likadant ibland när jag läser bloggar, alltså att jag kan bli nedstämd av det. Jag som bloggare önskar ibland att jag kunde lägga mer tid på bloggen så som vissa kan göra. Bilderna och innehållet hade blivit bättre och ibland kan jag därför bli stressad av att läsa andra bloggar. Jag vill också kunna glida runt på roliga fester och designa klädkollektioner hit och dit. Haha, nej nu var jag lite hård! Det jag vill ha sagt är att man lätt jämför sig med andra. Jag måste helt enkelt acceptera att jag pluggar heltid och måste tacka nej till en hel del roliga chanser jag får tack vare min blogg(och självklart glädjas med de som väljer en annan väg att gå). Det beslutet tog jag för längesedan och jag vet att jag aldrig kommer ångra det, även om jag ibland önskar att jag antingen kunde gå all in med plugget eller med bloggen. För mig handlar det helt enkelt om att hitta en bra balans mellan allt jag vill göra! Här har ni kommentaren:

Hej Linn! Måste bara kommentera angående ditt tidigare inlägg om att du tror att folk inte orkar läsa om att du är lycklig. Jag är en av dem som inte pallar det. Jag menar verkligen inte att låta spydig och elak när jag skriver det, jag kände mig bara lite träffad. Jag har igen aning om varför, men kanske för att jag själv inte har den livsgnistan, inte tror på kärlek och inte vet vad jag vill göra med mitt liv. Känner man så är det fantastiskt irriterande att läsa om folk som är glada hela tiden, svävar på små rosa moln och ger sken av att allt är så underbart. Och jag upplever inte att det är avundsjuka, utan mer Ångest över att jag inte gör mer med mitt liv. Man borde kunna se dig som inspiration då, men tyvärr funkar det inte för mig. Med detta sagt vill jag även påpeka att du självklart ska vara dig själv fullt ut, det är din blogg! Och jag tror du har rätt i att en del av oss inte pallar att du är så lycklig, men det är ju inte värre än att man klickar in på din blogg mer sällan då, alla är olika, och det är viktigt att vi är det också.

Jag fick en kommentar igår som gjorde mig lite upprörd:

Hej Linn! Jag tycker din blogg överlag är väldigt trevlig och jag läser den några gånger i veckan. Jag har lite kritik åt dig: jag tycker du ser väldigt smal ut på många bilder, och tycker inte du ska lägga upp bilder som framhäver din smalhet. Ta inte illa upp nu! Eftersom din vän Nanna lider av anorexia vet du nog väldigt bra, hur hemsk den sjukdomen är. Jag lider själv av samma sjukdom och är för tillfället på sjukhus. Jag har varit väldigt sjuk i många år, gått igenom tvångs- och frivillig vård, varit på både somatisk och psykiatrisk avdelning och gått hos terapeut i flera år. Jag blir hemskt ledsen när jag ser att presoner med inlytande på andra lägger bilder på sina väldigt smala kroppar. Nu säger jag alltså inte att du lider av anorexia, bara att du är jättesmal, och många säkerligen mår dåligt av att se det. Jag vet att det är orättvist att säga att du inte skulle få lägga ut bikini-bilder på dig själv, men försök tänka att dessa bilder faktiskt kan skada andra människor. Jag lägger heller inte själv ut bilder eller använder kläder som visar min smalhet, fast jag skulle tycka att det är snyggt. Jag vill bara inte att någon ska beundra överdriven smalhet. Jag är själv väldigt smal av naturen, och har aldrig haft ett BMI högre än 16,5. Jag vet att människor kan vara smala av naturen, och kanske är fallet så med dig med. Jag hoppas verkligen du inte lider av en ätstörning, och ifall du har några som helst funderingar kring mat, din storlek eller kropp, så söker du hjälp. Du verkar vara en underbar och godhjärtad människa som förtjänar att vara lycklig. Kom ihåg, att du verkligen är en underbar människa precis som du är. Nu förväntar jag mig inte att du lägger ut min kommentar, och blir heller inte ledsen eller arg om du inte gör det. Min kommentar var avsedd endast för dig, Linn. Tack för en bra blogg!

Kommentaren gör mig ledsen för att tjejen i fråga är sjuk, jag hoppas verkligen att du hittar tillbaka och blir frisk så du slipper ödsla mer av din dyrbara tid på något så tråkigt som anorexi! Men att säga att jag inte ska få lägga ut bilder på mig själv i min blogg för att andra kan må dåligt av att se på mig. Då kan jag ju inte gå ut på stan, till skolan eller på stranden heller? Jag har alltid varit lång och smal, jag minns hur det var när jag var yngre. Jag hatade min kropp, jag ville vara kort och kvinnlig precis som de populära tjejerna var. Jag menar, Pamela Anderson var dåtidens ideal och jag hade inte en chans kan jag säga! Men ALDRIG mer tänker jag slösa bort min tid eller energi på att må dåligt över min kropp. För tillfället äter jag vad jag vill och när jag vill. Du nämner min vän Nanna som har varit väldigt sjuk och det bästa med henne är nog att jag aldrig har hört henne skylla sin sjukdom på någon annan än sig själv. I slutändan måste vi ju ha något sorts personligt ansvar oavsett hur mycket media matar oss med pinnsmala kroppar? Jag är ledsen att jag går under kriterierna "väldigt smal" enligt dig men jag älskar min kropp, mår bra, är lycklig osv. och tänker absolut inte låta mig tryckas ner av att andra ser ut så här för att de har svält sig själva eller kräkts upp sin mat för att nå hit. Jag önskar verkligen att framförallt tjejer någon gång kunde inse hur mycket onödig tid de lägger på att må dåligt över saker och ting de inte kan göra så mycket åt. Det är inställningen till sig själv, sin kropp och omvärlden man borde jobba på, inte tvunget att gå ner i vikt. Att bli smal gör inte dig lyckligare, det kan jag lova! Det gör mig glad att det blir ett allt mer hälso-inriktat ideal där man istället ser upp till de som tränar, rör på sig, mår bra och äter rätt. Det är vad vi alla borde sträva efter, tjocka som smala!

Hur kommer det sig att du inte har rapporterat från alla modevisningar i stockholm nu?
Jag respekterar verkligen de som lägger största vikt vid modeveckan och byter outfits fyra gånger per dag för att visa upp sig på front row under de olika visningarna. Det är ingen som ska komma och tycka till om hur ytligt och obetydelsefullt det må vara, jag tycker tvärtom, att det är oerhört kreativt även om jag nog aldrig själv skulle orka göra så. Hade jag däremot arbetat inom modebranschen och haft en mer utpräglad modeblogg önskar jag att jag hade lagt ner min energi på just sådana statements.

Nu är det dessvärre så att jag inte alls trivs i atmosfären under modeveckan. När jag var på Tigers visning förra året kändes det som att slängas tillbaka till gymnasiet, den frostiga stämningen och osäkerheten sköljde över mig och jag och mitt sällskap kunde inte göra annat än sitta och skratta åt att vissa faktiskt gör en sådan stor grej av spektaklet. Modevärlden kan sin rangordning vill jag lova men jag hade säkert stormtrivts om jag hade rankats till eliten i den övre etappen av modehierarkin. Nu gör jag ju inte det och valde av den anledningen(och andra) att inte osa till de visningar jag blev bjuden till. Jag har kikat på lite bilder från visningarna men väljer att lägga min tid på det jag prioriterar högst just nu vilket är skolan. Skulle jag däremot gå på någon visning längre fram skulle jag vilja göra mitt fashion statement i form av den här underbara hatten/kepsen från Balenciaga Spring 2012. Är den inte helt fantastisk? Frågan är väl bara hur mycket av visningarna jag skulle se under den stora skärmen...

Ser du att det faktum att du är kvinna kommer motarbeta dig på vägen till dina mål? Jag är nyfiken på hur du ser på kvinnliga ledare i vår mansdominerade värld och hur du ska nå framgång?
Jag ser snarare att vara kvinna som en fördel. Jag har läst mycket om arbetspsykologi, ledarskap och företagskultur och tror definitivt att vi kvinnor är kapabla till mycket så länge vi slutar fokusera på våra begränsningar. En föreläsare sa något väldigt intressant förra veckan och det är att en bra ledare har empati, alltså känsla för vad andra känner och går genom, men blir inte sentimental och upptas för mycket av andras problem. Det tror jag är något alla kvinnor borde tänka på. Vi kanske lever i en mansdominerad värld men det har också gett oss kvinnor en fördel i form av att många blir oerhört imponerade av starka och drivna kvinnor. Tänk på det och använd det till något bra! Överraska män och kvinnor i din omgivning så kommer du gå oerhört långt!

Har du träffat någon ny kille än, eller killar kanske?
Jag dejtar som sagt en kille just nu och det känns riktigt bra!

Röker du när du är ute? Hur gör du i veckan? kan det ibland hända att du tar en cigg mitt i veckan? Tänkte du sa att du tappat matlusten, de kan ha att göra med att du röker
Det senaste halvåret har jag både feströkt och rökt till vardags. Jag rökte mycket i mina tonår och egentligen förstår jag inte varför jag gör det. Framförallt är det respektlöst mot min mamma som har haft cancer och gått genom ett helvete. Men ingen är perfekt och vi människor har en oerhörd förmåga att hitta undanflykter. Men det ska bli ett slut på det nu och då hade jag tänk sluta även med feströkningen. Det kommer bli lättare nu när jag tänkte komma igång med träningen igen.

Du är så snygg Linn!! Hur har du gjort håret så fint? kram
Jag gör oftast mina lockar med min plattång Straight and Curl från OBH Nordica. Här är en gammal video där jag visar hur jag gör. Jag upptäckte precis att den har visats 140.000 gånger på Youtube, så sjukt, haha!



Du passar i den rockiga stilen. Är jeansen svarta? Har ej sett curve i svart så jag tänkte det var kameran som lurades. Btw, gick din dejt bra?
Ja mina Levis Curve Id är svarta men jag har fått de skickade till mig från en kontakt på deras huvudkontor så jag vet tyvärr inte om de säljs i Sverige.

Hej! Jag och en kille har typ hållt på lite fram och tillbaka i tre år snart, helt sjukt men det har varit mkt fram o tillbaka från bådas håll, men nu vill jag säga till honom att jag verkligen tycker om honom och inte kan fortsätta följa med honom hem om han är inte seriös med mig. hur ska jag säga det här?? jag vågar inte. får man supa sig full innan? kram!
Haha, vad rolig du är som frågar om du får supa dig full innan. Blir det lättare då så kanske det är en bra ide, men han kanske inte tar dig riktigt på allvar då. Tre år är långt tid så berätta för honom tycker jag, känner inte han samma sak tycker jag att du ska gå vidare och så kommer du hitta någon annan att tycka om. Lite slöseri med tid om du frågar mig, det finns många där ute som är minst lika bra om inte bättre för dig.

Hej Linn! Älskar din blogg, läst den ett par månader nu. Men måste fråga, tränar du (isf vad/hur mycket?) eller hur kan du vara i så bra form?
Jag har tränat väldigt mycket med min personliga tränare förra året men har haft en långt uppehåll av olika skäl. I morgon ska jag dock träna med henne igen, så nu kör vi!

hej, kan du berätta lite om företaget du driver? Kram
Det är bara ett företag jag har för att kunna fakturera alla företag jag samarbetar med och min modellagentur. Jag säljer ingen fysisk produkt via företaget om man säger som så, jo, det skulle i så fall vara mig själv då, haha!

Hej! Älskar din blogg. Du är alltid snygg och fräsch. Undrar om du röker? Och hur många ggr i veckan du tränar/rör på dig?
Se svar om rökningen längre upp. Jag går väldigt mycket promenader men det var längesedan jag tränade hårt, i morgon har jag bokat tid med min personliga tränare och ska komma igång igen.

Hej Linn! Ska till london på weekend med min kille nästa vecka, romantisk weekend. har du tips på vad man kan se/göra? Vi ska bo nära big ben så tänkte ta en titt på den o åka london eye iaf.
Åh vad härligt med London. Klart du ska se de stora turistgrejerna först men sedan skulle jag rekommendera att ni tar er till Camdentown, Brick Lane, Notting Hill och andra stadsdelar som erbjuder mer variation, många mysiga caféer och restauranger och rolig shopping. Ett tips är att gå på musikal, man kan boka biljetter samma dag som föreställningen går och britterna är väldigt duktiga på musikaler.

Snygg tröja! Jag har precis snubblat över din blogg och har en liten fundering. Jag vet inte om du brukar svara på de kommentarer du får, så jag chansar lite nu och hoppas på ett svar. Många av dina klädesplagg faller verkligen i min smak, å då blir jag genast lite nyfiken på när du köpt kläderna som du delar med dig av på din blogg. Kanske inte det som är poängen, alltså inte ditt syfte att dina läsare skall "springa" ut på stan och jaga efter det som dom känner ett "ha begär" er... Vad vet jag, men jag får iaf lite shopping-inspiration. Vänligen Jessica
Vad kul att du inspireras av mina kläder, det är meningen. Det jag har på mig kan däremot vara köpt nyligen eller för flera år sedan. Jag gillar även second hand och det är ju svårt för er läsare att springa och köpa. Jag kikar själv in på bloggar för att få modeinspiration men går sällan ner på stan och köper exakt samma plagg. Framförallt tycker jag att man får lite idéer om hur man kan kombinera plagg som man redan har i sin garderob.

Håller med föregående talare! Är nyfiken på han du dejtar. Vad jobbar han med, hur gammal är han och hur väl känner han och Johan varandra? Förstår om du vill hålla detta för dig själv men lite kan du väl delge oss!?
Det är som sagt detta som är baksidan med att ha en blogg. Jag vill inte berätta för mycket om någon jag träffar och så kan han i sin tur sitta och läsa om sig själv i min blogg, det måste ju kännas jättekonstigt och det är framförallt respektlöst. Det är alldeles för tidigt att skriva om också, däremot kan jag avslöja att allting har gått väldigt fort, det känns väldigt bra när vi träffas och jag tycker verkligen om honom. Men kom ihåg, en dag i taget! Även om vi fortsätter träffas kommer han aldrig bli en stor del av min blogg, det är så jag vill ha det och det har funkat bra innan. Folk älskar ju dock att snacka så ni kommer säkert få reda på vem det är till slut.

Hej Linn! Grym blogg as usual! En fråga, hur kom det sig att du flyttade till Stockholm? Hur började du allt? Bodde du själv, började du plugga med en gång? Vill ha lite inspo då jag känner för att göra samma sak, att flytta till en annan stad dvs. TACK!
Jag flyttade faktiskt hit på grund av kärleken. Jag hade egentligen planerat att plugga några år i New York men så blev det visst inte, haha. Jag är oerhört glad för valet jag gjorde och Stockholm känns verkligen som mitt hem nu, mest tack vare mina nya, underbara vänner. Jag flyttade ihop med min dåvarande kille när jag flyttade hit och nu bor jag i en jättemysig lägenhet nere vid Stureplan med två av mina bästa tjejkompisar. Jag tycker helt klart att du ska ta chansen och flytta, för mig är det ett av de bästa besluten jag någonsin har tagit!

Hur känns det nu när du har flyttat allt från ditt ex då? Inga second thoughts fortfarande? Inga känslor kvar?
Jag märkte att det blev lite diskussion om det här bland kommentarerna idag och självklart får alla tro vad de vill. Men jag står fast vid att jag inte har några känslor kvar och började processa alla känslor redan flera månader innan vi gjorde slut. Det är kanske därför uppbrottet har varit så pass smärtfritt från min sida. Självklart har det tre år långa förhållandet påverkat och format mig mycket och jag skulle aldrig vilja vara utan den erfarenheten och all kärlek vi delade. Men det blir väl ofta så att man i efterhand, när man får lite perspektiv på saker och ting, inser att man kan hitta någon som man t.o.m. har det ännu bättre tillsammans med. Jag har utvecklats oerhört under vår tid tillsammans men jag är sådan som person att jag nog aldrig skulle gå tillbaka till något som har varit. Jag vill ha något nytt, fräscht och oförstört!

Jag undrar en sak Linn! Känner du någonsin prestationskrav? Att du måste få bra på betyg, skriva en bra blogg, göra bra ifrån dig på jobbet osv. Du verkar ha väldigt många bollar i luften, hur hanterar du detta?

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade några krav på att prestera. Det är klart att jag vill göra bra ifrån mig i skolan, med bloggen, i modellyrket och allt annat jag har för mig men jag tror det är viktigt att känna till sina egna begränsningar. Och då menar jag inte att man inte kan bli bäst på något om man verkligen bestämmer sig för det, utan att man inte kan bli bäst på allt. Det tror jag är det vanligaste problemet idag för unga tjejer. Vi ska vara så duktiga, i skolan, på jobbet, i relationer, vi ska se bra ut, äta rätt, resa, festa, umgås m.m. Ja, det tar aldrig slut! Någonstans där på vägen tror jag att man förlorar det viktigaste, att lära sig prioritera och vad som egentligen betyder något här i livet. För mig handlar det om att finna någon sorts balans. Att våga tacka nej till roliga fester eller att avgöra om en affärskontakt är en givande eller icke-givande kontakt. Bara för ett år sedan hade jag väldigt svårt att begränsa mina val och ville göra allt på en gång. Det och att jag uppdaterade min blogg 6-7 gånger om dagen vilket är helt sjukt. Jag får ofta kommentarer från bloggläsare att jag uppdaterar för sällan nuförtiden men det rör mig helt ärligt inte i ryggen. Det viktiga är att jag mår bra och att jag fortsätter tycka det är kul att blogga vilket jag gör nu. Man måste alltså våga sätta sig själv först, bestämma vad som är viktigt för mig och vad jag vill prestera. Kan man så ska man bortse från andras förväntningar och krav och vet ni vad som är viktigast av allt enligt mig? Att man har jävligt kul och mår bra på vägen till sina mål! Vakna aldrig upp och inse att du har kastat bort flera år av ditt liv på t.ex. en utbildning, en person eller ett jobb som inte fick dig att må bra. De åren kommer du aldrig få tillbaka igen! "To make each day count" om jag får vara så löjlig att jag citerar Jack i Titanic!

Va tycker du om sminket du visa för ett tag sen från The body shop, är det något att rekomendera? God Jul på dig bästa blogg Linn
Jag gillar verkligen deras smink och använder deras flytande foundation när jag ska på fest och de andra två till vardags. Det täcker bra men känns ändå naturligt!

Vad föredrar du bäst; Möllan eller Lilla torg?
Möllan alla gånger! Jag och mina tjejkompisar började hänga där redan i 16-årsåldern när vi hade tröttnat på ställena runt Lilla Torg. Men precis som alltid så föredrar jag kontraster och variation.

Hej! Jag har ett problem som verkligen försvårar min vardag. Jag har ärr på benen, på knäna då jag fallit med cyckel och shaving/skavärr. Har du ärr? Det känns att många andra helt undvikit dessa, spec. alla modeller. Men de går ju att täcka på alla modevisningar. Vad tycker du om ärr i skönhetsaspekt? Tack
Jag jobbar som modell och har ett stort ärr på mitt vänstra knä från min skidolycka. Jag tänker i princip aldrig på det och har aldrig fått några klagomål. Men tänk på att smörja in ärret ordentligt när du solar, det gjorde jag och har därför sluppit rodnad.

Ärligt hur mkt tjänar du ? Kom i håg när du kom till sthlm så tog du csn, gör du det nu ?
Jag tycker inte att man skriver i en blogg hur mycket man tjänar varje månad. Men jag tar inte csn-lån och jag lever på min blogg och mina modelljobb ja!

Hej! Jag undrar lite över det här med nya lägenheten. Som jag förstått det har Johan köpt lägenheten och du ska hyra ett rum av honom i hans lägenhet. Tycker det är lite konstigt att du ska med till arkitekten och ha dig? Det är ju inte din lägenhet, visst, du ska hyra ett rum där men inte för alltid

Ställde också denna frågan för ett tag sedan. Min killkompisar skulle aldrig anpassa sig efter mig om jag inte lagt en krona på lägenheten utan bara hyra. Om ngn nu inte var kär i mig. Men svaret jag fick var att hon är med som smakråd men att han bestämmer. Men har man inte bott själv så hur är man säker på att personen i fråga har bra smak? Flyttat från pappa till pojkvän innan. Dukat bord mer eller mindre. Inget fel i det Linn, man kan givetvis ha bra smak ändå. Bara lite "risky" när man gör om en vindsvåning där ngn är inneboende.Jaja, det är ngt ni sköter själva men nu var det ju en frågestund

Jag och Johan har ganska lika inredningsstil, han är väl lite mer maskulin i sitt tänk men det är som sagt han som ska bo i lägenheten i längden. Det är upp till Johan om han vill ha med mig eller inte och han vill verkligen det. Vi har skitkul tillsammans när vi sitter hos arkitekten och ibland ser jag vissa lösningar som han kanske inte ser. Det kommer bli skitbra ska ni se!

Vad lyssnar du på för slags musik? Vilket/vilka fotbollslag håller du på?
Jag lyssnar på det mesta, jag älskar lugn musik men också house, rock, hiphop, pop, opera och grunge. Jag är en allätare kan man väl säga. Fotboll bryr jag mig inte så mycket om, däremot skulle jag aldrig heja på AIK eller Djurgården bara för att jag har flyttat till Stockholm. MFF har fortfarande kvar platsen i mitt hjärta när det kommer till Allsvenskan!

Hur kan man som nybörjare i den här världen komma igång bäst? jag har själv precis börjat blogga för 4 dagar sen ungefär och känner mig lie kluven om jag skall fortsätta eller sluta o börja skriva en privat dagbok istället, lite tips på hur man skall göra skulle uppskattas.
Det viktigaste är att du tycker det är kul och inte ger upp med detsamma. Har du fallenhet för bloggandet så kan du fortsätta för alltid och om inte så blir det nog ganska svårt. Försök hitta något som du brinner för att skriva om och sprid din blogg via t.ex. Facebook om du vill att fler ska uppmärksamma den. Lycka till!

Hej Linn! Undrar lite över det här med klasskillnader och livsstil. Jag är själv student som du och kan verkligen längta till den dagen man börjar jobba just för att få en lön och kunna resa och unna sig saker jag idag som student just bara drömmer om. Inser att du arbetar hårt utanför skolan för att tjäna extra pengar för att ha råd med vad jag anser vara ett lyxigt studentliv. Ser att du reser, shoppar en hel del, har PT, festar och äter ute som kanske inte alla studenter har möjlighet till i den mängden just under åren som student. Är nyfiken på om du kommer från en familj där det alltid funnits pengar eller om det är något mer "nytt" för dig?
Jag kommer väl från en ganska vanlig svenssonfamilj, vi har haft ganska gott om pengar och mina föräldrar har varit måna om att "skämma bort" sina barn. Jag gillar att jobba och att ha många bollar i luften och gör det inte bara för att tjäna pengar. Jag tror inte att man ska lägga för mycket fokus vid materiella tillgångar, det gör sällan en lycklig. Däremot vill jag kunna njuta av livet och har svårt att förstå de som inte jobbar under tiden som de studerar(om det finns tid över så klart).

- Var det en stor skillnad för dig att flytta till Stockholms innerstan från Skåne?
Ja självklart är det stor skillnad, men jag har aldrig känt mig särskilt hemma i varken Skanör/Falsterbo, Limhamn eller Malmö. I Stockholm trivs jag jättebra och jag kommer nog bo där väldigt länge! Kulturen och mentaliteten är väldigt annorlunda i Stockholm om man jämför med Malmö trots att båda städerna ligger i Sverige. Jag uppfattar Stockholmare som mycket mer öppna, välkomnande och internationella men det kanske bara är jag!

- Ser du stor skillnad i din livsstil jämfört med dina klasskompisar i vad man har råd/möjlighet att göra osv? Ser som sagt att du lägger mycket tid och energi på arbete vid sidan av skolan och du är, tro mig en inspiration i just det! Tycker att det är fantastiskt att kunna leva som du verkar göra. Men är nyfiken på dina tankar om det. Tack för en bra blogg!
Ska jag vara ärlig så umgås jag bara med två personer i min klass. Studentlivet har aldrig lockat mig och jag vill skaffa mig en utbildning vid sidan av mina andra sysselsättningar. Utan att låta för fördomsfull så tror jag att många "gömmer" sig i studentstäder för att slippa växa upp och ta ansvar. Något jag alltid har längtat efter att få göra, att klara mig själv alltså.

Undrar lite hur du tänker kring bloggframtiden? Är det tidningskungen som gäller eller egen sida? Vad tycker du om bloggvärlden i övrigt?
Jag trivs jättebra på Tidningskungen och har inga planer på att flytta min blogg. Det är skönt att ha en kontorsplats som jag kan gå till när jag vill och att vara en del av ett större företag. Bloggandet kan bli ganska ensamt annars! Bloggvärlden är verkligen ett intressant fenomen. Det är ett farligt verktyg om det hamnar i fel händer men jag har alltid förespråkat yttrandefrihet så länge det inte grundar sig på rent skitsnack. Det är upp till var och en som bloggar att välja var man står och vad man använder sin blogg till.

Vad är dina karriärmål? Vart ser du dig själv att jobba? Vilket typ utav företag? Vill du bo kvar i Sverige eller utomlands?
Jag har många mål och drömmar, vilka jag kommer uppfylla får tiden av göra men jag vill arbeta som Management konsult, med personalutveckling, arbetspsykologi och kanske starta eget. Jag vill nog utomlands en termin och plugga men just nu trivs jag väldigt bra i Stockholm.

Hur tänker du när det kommer till vänner? Hur hittar man, behåller och vad är det som gör en relation värdefull? Ha en fin kväll!
Jag tror jag har utvecklats mycket som vän de senaste åren. Jag var mycket mer egoistisk när jag var tonåring och idag handlar allt om omtänksamhet, ödmjukhet och konsten att ge andra positiv energi. Jag tror man ska leta efter likasinnade vänner, var gärna social och utåtriktad. Det viktigaste är att lita på sina kompisar och de ska kunna lita på dig.

Vad jobbar du med, utöver bloggen? Och hur fick du det jobbet? Du verkar ha ett sådant roligt liv
Jag jobbar som modell för agenturen Nouveau och skriver reportage och bloggar för tidningskungen. Det var Johan, vdn på Tidningskungen, som kontaktade mig och var intresserad av min blogg. Utöver det läser jag Civilekonomprogrammet som tar en hel del tid.

Hej Linn! En sak som jag ofta undrar är hur du gör för att ha kvar fötterna på jorden? Du verkar så "down to earth" och har vettiga värderingar, vilket många andra storbloggare saknar. Är det inte lätt att få lite storhetsvansinne när man bor i Stockholm, "hänger på stureplan", driver en blogg och dessutom modellar? Allt sånt som många av oss andra bara pratar om. Hur gör du för att inte sugas in i spiralen av skönhetsoperationer, vaskning och brat-dialekten? Har du någon gräns för vad du aldrig får göra, eller någon speciell plats som du åker till ibland för omväxling?
Vilken bra fråga! Jag har säkert något sorts storhetsvansinne precis som de flesta andra. Jag tror nästan att man måste ha det om man lever det här "livet" och vill ta sig långt. Det är lätt att fastna i något sorts luftslott och man måste verkligen ha distans till den här "världen" och vissa av människorna i den. Framförallt som du säger så måste man behålla fötterna på jorden. Man ska vara hyfsat säker på sig själv, veta vad man vill ha ut av livet och inte imponeras för lätt av den fasad som vissa bygger upp. Något jag ofta försöker tänka på är att vara ödmjuk, trevlig mot alla och aldrig tro att man är bättre än någon annan. Jag antar att jag lever ett hyfsat "spännande" liv enligt många av mina bloggläsare och jag är tacksam för mitt liv men det är inte så coolt som vissa verkar tro. Eller så kanske det är för att man inte förstår hur långt man har kommit och vad man faktiskt har presterat? Det är nog bra att vara lite självkritisk ändå, så att man inte höjer sig själv till skyarna och dra ALDRIG alla människor över en gräns.

Jag måste ha kontraster, jag vill kunna hänga på Kåken och dricka öl men sedan gå till V, ha drinkbord och dricka champagne. Jag behöver det för att uppskatta livet till max. Samma sak gäller människorna jag omges av, ingen ska vara den andra lik men man ska värdesätta samma saker i livet. Jag älskar mina vänner för att de är värsta festgalningarna men samtidigt kan vi åka ut på landet och bara ta det lugnt ibland.

Hej! Jag undrar om du har någon plan på att göra något mer av bloggandet i stil med vad exempelvis Bella och Tyra har gjort. Alltså typ dra igång någon verksamhet som inte är direkt relaterad till bloggen (men som givetvis kan marknadsföras genom den). Sen önskar jag lite mer tips och inlägg kring karriär och jobb här i bloggen. Ha det bra!
Det är alltid en rolig möjlighet, men just nu har jag verkligen inte tid då jag även pluggar heltid. Vi får se vad som händer när jag är klar med studierna om 1,5 år.

1. Kan inte du göra en video eller bildvisning på hur man sätter på lösögonfransar. Har försökt så otroligt många gånger men lyckas aldrig göra det själv! snälla hjälp mig! 2. Gör sminktutorial som du skulle se ut en utekväll? 3. Blir du ofta fotad av företag o.s.v.? 4. Vad är det bästa du vet att göra? kram
Jo, jag kan försöka filma nästa gång jag sminkar mig och sätter på lösögonfransar, det är busenkelt när man har gjort det några gånger. Jag fotograferas både som bloggare ibland och som modell via min agentur så det blir väl 1-2 fotograferingar i månaden. Det bästa jag vet att göra är att hänga med min familj och mina vänner!

Har du gjort brazilian blowout (eller hur det nu stavas:p) för håret?
Ja men det var längesedan nu, det funkade tyvärr inte alls i mitt hår utan tyngde bara ner det.

Du har så j-vla snygg kropp. De måste ha varit nöjda med dina bilder till tidningen Bubbleroom va? Du säger ju att du inte har tränat på länge, hur behåller du dina muskler?
Jag har inte tränat på ett bra tag nej. Däremot har jag tappat några kilo och antar att musklerna syns lite bättre då. Jag har fått jättemånga, underbara komplimanger för bilderna, både av de som jobbar med tidningen och andra vilket gör mig oerhört glad. Jag blir själv träningssugen när jag ser resultatet, haha.

Jag såg dig ute förra veckan med Gynnings ex, något du vill dela med dig av?
Det är bara en bekant.

Jag ska till london med min sambo och behöver tips! Var ska man gå och vad måste man se? Jag gillar marknader, seconhandbutiker och mysiga cafeer men sambon gillar motsatsen. Även bra restauranger och frukostställen! Tiiiips!!
Åk till Brick Lane, där finns många fina marknader och second hand-butiker, det finns även i Notting Hill. Jag tycker ni ska gå på någon musikal, man kan köpa biljetter samma dag om man har tur. Vill du tillfredsställa din sambo ska ni hålla er inne i turistcentrum där allt är väldigt exklusivt och pampigt.